Han hade släpat upp den lilla blå stolen i soffan och satt nu på den, nöjd och glad med sina käraste ägodelar och diggade till "Fåret Shaun". Det var inte jättestabilt men uppenbarligen spännande och mysigt.
I en värld fylld av skräck, våldsamheter och oro är jag en medborgare som funderar över min plats och uppgift. Vad kan jag göra? Vem kan jag hjälpa? Hur kan jag hjälpa? Det är inte alltid lätt att förstå eller leva i allt det onda som händer. Men något har jag lärt mig genom åren: att förtrösta på Gud och göra det bästa av det jag fått.
18 juli 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar