Den som söker han finner

För några månader sedan fick jag eksem under mina ringar. Jag tog då bort dem och hängde dem i en guldkedja (bismarcklänk som jag fått av mamma och pappa i 18års-present). Länken med ringarna bar jag inte varje dag runt halsen, men när jag gjorde det tog jag alltid av mig den innan jag skulle sova. 

En natt när jag vaknar kommer jag att tänka på ringarna och undrar var jag har lagt dem. Det första jag gör på morgonen är att söka efter dem men de finns inte att hitta någonstans. Jag får förstås lite panik men efter att ha letat igenom varje klädesplagg med fickor, varje centimeter av toaletterna och städat hela huset, vänt uppochner på varje liten vrå så inser jag att antingen har jag lagt dem på något helkonstigt ställe i huset, eller så har de hamnat i soporna eller så har jag tappat dem ute någonstans (typ att kedjan gått sönder). 

Både jag och mannen hade förlikat oss med att ta upp det hela med försäkringsbolaget och skaffa nya ringar. Det är ju trots allt bara världsliga ting men ändå ting som här i världen betyder extra mycket då ringarna är ett tecken på det förbund vi ingått och det inte hade varit helt detsamma att ha två andra ringar... 

Imorse gick jag upp med Liten och efter hans vällingdrickande och en stunds lek tyckte vi det var dags för pappan att gå upp och jag sa till Liten att gå upp och väcka pappa. Han traskade upp och jag hörde honom greja precis ovanför trappan. Jag hör mannens jäktande steg och förmanande röst och kort därefter: "Älskling, vi har hittat ditt guld". Jag trodde inte det var sant. 

Ovanför trappan har vi en låda med porslin, som har stått där i evigheter och som fungerat lite som grind på övervåningen. Liten hade klättrat upp på den vilket såg farligt ut och mannen skyndat dit, väl framme hade Liten liksom sjunkit ner lite i lådan och mannen öppnade den för att stänga igen den ordentligt. I lådan låg guldet. 

Hur det hamnat där är en gåta. Det kan vara jag som lagt det på lådan med tanke att ta det med ner på toaletten och det innan jag hunnit ta ner det ramlat ner i springan. Ingen idé att spekulera. Glad är vi iaf att det är återfunnet och nu ska jag vakta det ömt och vara noga med var jag lägger det på kvällen. 

En sak är i alla fall säker: den som söker han finner.